Jag tänker skriva lite om självmord, oftast är det tabubelagt, med andra ord, människor pratar inte så mycket om det. Jag vill nämna det för nu sitter det i huvudet. Det sägs att var tionde bilolycka finns självmord med i bilden.

När man är ung och har hela livet framför sig, när man inte vet vad som händer, som jag brukar säga, bakom nästa dörr. Nästa dörr kan solen lysa, nästa ger den enbart lycka, det finns dörrar med framgånger, likaså dörrar med det som går hand i hand med lycka - olycka. Så är livet, precis som alptoppar med sina dalgångar.

Jag har läst om yngre barn som har tagit livet av sig. Ofta undrar jag om det är misstag eller oförstånd. Har svårt att tro att ett barn kan förstå hur man tar livet av sig.

När jag var liten bodde vi i ett höghus där man hade mattpiskställning uppe på taket, vi fick gå igen vinden och en trappa upp. Där uppe fanns heller inget skydd. Fem år gammal visste jag hur man gick dit. Det hade jag lärt mig. Visserligen behövde man en nyckel för att komma in på vinden där fanns utrymmen för varje boende. Den gången stod dörren öppen. Jag var ett tystlåtet barn med ett rikt inre liv, jag var en drömmare, högsensitivt barn. Idag hade man nog sagt så. Jag fick väldigt höga poäng när jag gjorde ett test på nätet. Inte hur jag är idag, utan hur jag var som barn, men fortfarande fick jag som vuxen höga poäng. Jag gick ut på taket, fram till kanten och la mig ner. Med armarna precis på kanten tittade jag ut på allt vackert. Än idag minns jag vilken kick av lyckorus jag fick. Ensam. På taket. Jag ägde livet. Jag är tredje barnet av fyra syskon. Man var aldrig ensam, men nu var jag det. Vart vill jag komma? Jo, tänk om jag hade ramlat, snubblat och fallit över. På den tiden tror jag inte man pratade om barn och självmord, men vad vet jag. Det är sällan man pratar om självmord.

Sedan har vi självmordsförsök efter att det hänt något tråkigt i ens liv, man ser ingen utgång. Glöm det. Det finns alltid utgångar. Tyvärr kan det ta några år med att hitta denna utgång. När man går igenom helvetsår, som de flesta i livet gör, förstår man efteråt mycket mer. Ibland har jag själv svårt att förstå varför jag blir drabbad av något tråkigt. Precis som de flesta.

Mitten av livet och du orkar inte längre. Vad är det du inte orkar. Allt du ska hänga med på? Jobben? Vidareutbildning? Bättre jobb? Kläder? Framgångsrik? Träna? Barnen ska bli perfekta? Glöm det. Skala av dig allt, ta bort det. Vad är då viktigt med livet. Du själv först och främst. Barnen är en självklarhet, men inte en självklarhet att du älskar det. Finns mödrar som inta kan ta till sig sitt barn. Då måste man ha hjälp. Alla kan inte ligga på toppen. Hellre på botten och ha ett skönt liv än att stressa ihjäl mig, på vad? Jag vet, ibland är livet så, jobb, barn, hem och fritidssysselsättningar, det är en rundgång av stress. Måste man jobba så mycket? Kan man tillfälligt dra ner på alla måsten? Läs om hur man kan leva billigt. Vi måste inte ha allt, det gäller att prioritera. Lätt och säga för mig som inga barn har. Många barn älskar julen, det vill säga, om man har det bra. Julen är man tillsammans. Det är lugnt och man umgås. I alla fall efter julklappsinköp och matlagning med mera.

Nu tar jag den äldre generationen. Här jobbar man inte längre. Här har man inga barn som behöver en. Ens vänner börjar dö ut eller barnen. Ens egna barn, om man har barn, de har inte tid för de har fullt upp med sina liv. Tråkigt. Ensamt. Ännu mer ensamt och tråkigt. Varför ska jag leva? Jag kan dö nu. Ingen behöver mig.

Alla människor behöver någon och behöver känna sig behövd. När man är äldre tror man sig att man inte längre är behövde. Du har ofta värk någonstans i kroppen, eller hela kroppen.

Även här finns mycket att göra. Skolor och unga behöver dig. Du kan sitta barnvakt hos en ensamstående eller en familj. Man kan åka på reser med andra ensamma och finna lycka. Det behöver inte vara en ny kärlek utan vänner, även om dessa vänner inte är som de man hade som ung. Man är inte helt ensam!

Nu beskriver jag ovan och då tänkte jag inte på svåra sjukdomar.

Kan man anpassa sig för vad som händer i livet blir allt lättare. Vägrar man att anpassa sig då blir livet som en jordbävning och förstör allt i sin väg.

Ha nu en skön dag. I Göteborgsområdet kommer det att blåsa i vindbyarna, men inte så mycket som meteorlogerna fick fram från början.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Böckerna finns att köpa genom min webbplats, du kommer till bokförlaget Vulkanmedia, som är billigare och övrig nätbokhandel.

www.lill-lindback.se