Läste i GT/Expressen om en man som jagade pistolbeväpnadebovar, fick eloge från Polisen. Det är fantastiskt. Själv blir jag ilsken när rånare dyker upp. Rånare skrämmer sitt offer och stjäl från någon. Ett mindre företag, en person, eller i våra hem, inbrottstjuvar. Sedan finns det sådana som utför terror för att få sin vilja fram, det är på sätt och vis ett rån. I företag där anställda stjäl. Det finns många exempel. Man pratar om politiker som använder skattepengar för privat bruk. Undra om de får fängelse? Kanske är det skillnad på politiker, bara de går ut och säger; jag visste inte vad jag gjorde. Förlåt, osv. Är det rätt? Hade jag stulit från företaget jag arbetar på blir det - adjö Lill Lindbäck. Tror du att jag får ett nytt jobb?

Nu undrar jag om jag hade vågat som mannen ovan, mannen som jagade pistolbeväpnade män och som sköt mot honom.

En gång skulle jag handla på Pressbyrån nära det stora sjukhuset Sahlgrenska. Detta hände för ett antal år sedan. Pressbyrån finns nära sjukhuset, buss och spårvagnstrafik. Jag var på väg in i affären, men fortfarande ett par meter kvar att gå. Det såg tomt ut i affären. Mer tänkte jag inte på, skulle till jobbet och jobba i tio timmar, men jag tvärnitade när jag hörde en hög röst inifrån. Jag såg ingen först. Men något var fel. Fruktansvärt fel, känslan rusade i min kropp och jag stod kvar för att stirra in. Jag kommer ihåg att det var mörkare ute och upptänt inne i Pressbyrån. Då fick jag se något som gjorde att jag stelnade till totalt. En som jobbade i Pressbyrån gick med uppsträckta händer mot deras inre rum bakom kassan. Bakom honom kom, troligtvis en pistolbeväpnad man, han hade dragit upp en sjal över ansiktet. Varför jag skriver troligtvis, var för att jag såg inte direkt bakom disken där de hanterar varm korv. Den anställdes sätt att gå sa mig att detta var allvarligt.

Genast ringde jag Polisen, samtidigt stoppade jag folk att gå in. När jag ryckte tag i en man som skulle gå in i affären och viskade ganska högt att han inte fick gå in blev mannen irriterad och ryckte till sig armen. Jag väste fram att det var ett rån inne i affären. Polisen blev irriterad på mig och frågade mig en massa frågor, och om jag hade sett om det fanns en utgång på baksidan. Hur skulle jag veta det? Jag hade frusit fast och min puls och hjärtslag slog nog rekord. Ärligt talat, inte vågade jag gå in i mörkret bakom det lilla huset. Nu stoppade jag fler personer som skulle handla. En man kom fram och sa också att han hade sett något från sin bil. Även denna gång blev polisen irriterad på mig. Vad menade de? Skulle jag låta folk gå in i affären? Tänk om det bara fanns en utgång. Är alla ute kan man flytta på sig om den beväpnade mannen skulle springa ut. Inne i affären kan de ha blivit tagna. Så tänkte jag.

Poliserna kom i flera polisbilar. De röt åt mig att flytta på mig. Jag? En tegelvägg? Det var inte det lättaste, men jag flyttade på mig till slut. En polis förhörde mig och sa att en annan polis senare skulle höra av sig.

Jag förstår polismännen/kvinnorna. De får ibland göra snabba insatser och samhället har förändrats ganska mycket, anser jag. Mer våld, mer skjutvapen och mer vapen överhuvudtaget. Inte undra på att de ibland har en viss attityd. En del gillar inte det. Visst finns det maktgalna överallt, men jag känner mig skyddad. Tänk om det inte hade funnits poliser, då hade våra kriminella tagit över gator och torg, delat upp dessa mellan sig. De som plundrar företag hade tömt dessa och tjänat storkovan. Visserligen kan en del göra detta ändå, men jag känner mig ändå skyddad.

Efter den händelsen var jag väldigt uppjagad. Då bör man komma ut i naturen och bara vara. Men också ska man prata av sig. När det händer en del obehagliga saker i ens närhet mår man inte bra. En del blir sjuka, för det blir en svår och stressad tillvaro.

Nog nu om detta. Inlägget blev väldigt långt. Alla har en historia att berätta, en del har ingen, men om man tänker efter finns det ett litet korn av en händelse i livet.

Ha nu en fantastisk dag! Solen lyser i Göteborg, i skuggan är det 23 grader. Igår var det 24. Härlig början på hösten.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Finns på Vulkan och nätbokhandeln.

www.lill-lindback.se

Glöm inte att njuta av livet trots tråkiga tillfällen i livet.