Direktlänk till inlägg 8 augusti 2018

Sista om min semester som tågluffare

Av Lill Lindbäck - 8 augusti 2018 08:57

Jag älskade faktiskt själva tågluffningen. Åka med tåg och hamna vart man ville. Nej, vi hade en liten plan och den följde vi ganska så bra. Idag hade jag kanske hoppat av lite här och där, fått se de där annorlunda sakerna. Om det finns en tågstation bör det också finnas något hotell, eller något liknande. Här kommer min fortsättning.

Vi kom till slut fram till Paris. Här fick jag lära mig en sak. Storstäder kan ha olika tågstationer, som i Paris. Fyra olika tågstationer med alla dess väderstreck. Gare du Nord. Dessa tåg går mot norden.

Tillsammans med våra tillfälliga vänner, två unga killar, gick min kompis och jag för att leta efter ett hotell. Vi fick ett dubbelrum med breda sängar. Ifall du undrar sov vi tjejer i en säng, killarna i sin. Vilka promenader vi gjorde. Under den korta tid vi var där hann vi med en hel del, bland annatTriumfbågen och Eiffeltornet. Det fanns mycket att se. En stad som jag verkligen tyckte om och besökte ett par år senare.

Killarna åkte sin väg. De var jättetrevliga och snälla. Skönt med sådana killar. Vi tog tåget som skulle hemåt. När vi satt och väntade i vår kupé kom det på en man med en sliten brun resväska. Den verkade lätt. Mannen var uppskruvad. Kommer inte på ett annat ord. Jag försökte smygtitta på honom, men kände ett obehag. Blickarna gick lika ofta på honom som till min kompis, som också såg oroad ut. Vi ville inte lämna våra platser. Tänk om vi inte fick någon sittplats? Pengarna höll på att ta slut. Vår destination var Fredrikshamn i Danmark, därifrån båten över till Göteborg. Fler kom in i kupén, tack och lov. Vanliga fransmän, de var tydligen vänner och samtalade glatt med varandra. På den tiden fick man röka i tåget. Usch! Den ene mannen sträckte sig över den uppskruvade och skulle aska sin cigarett, den uppskruvade mannen blev fullkomligt galen och började bråka. Alla diskuterade hej vilt. Vi, min kompis och jag fattade ingenting. Obehagligt var det. Då kunde vi inte gå ut från kupén. Tåget skulle inte gå riktigt ännu. Tyvärr stack alla som hade kommit in. Jag smygtittade på mannen igen, han råkade se mig samtidigt som han letade efter något i sin lilla slitna brunaaktiga resväska. Han pekade ut mot fönstret. Jag vände huvudet mot fönstret, men han såg inte att jag kikade. Vid det här laget var vi rädda. Livrädd trodde jag att han skulle ta upp en kniv. Nu funderar du säkert på varför vi inte gick därifrån, men vi hoppades att han snart skulle gå av tåget. Mannen tog upp ett bröd och började äta. Plötsligt studsade han upp. Vi hoppade också till. Mannen struttade ut ur tåget. Jag öppnade genast fönstret för att hålla koll på vart han tog vägen. Mannen fortsatte gå längs perrongen. Min kompis och jag stirrade på varandra och började skratta. Vi pratade om hur rädda vi hade varit och varför vi inte gick. Konduktörerna gick ofta runt och kollade biljetterna, det var därför vi satt kvar, men också som jag beskrev tidigare, vi hade fått sittplatser. Därefter gick resan hem. Inget mer att berätta om. Hade jag åkt i dagens läge, då hade jag genast lämnat kupén.

Idag vet jag inte om det finns Interrailkort som det då hette, men det var toppen att resa på det sättet. Idag hade jag gjort lite annorlunda och stannat lite längre i två kanske tre länder i stället för att åka runt som vi gjorde. Då hade vi upplevt mer på ett annat sätt, men sol och hav är aldrig fel. Storstäder med historia, det gillar jag nog mest.

Nu har jag fullt upp. Ska ut i trädgården innan värmen tar över. Skulle bli en varm dag idag. 31-34 grader här i Göteborg. Kan förstås ha blivit ändrat sedan jag tittade.

Ha en underbar dag!

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

www.lill-lindback.se

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Lill Lindbäck - 2 mars 2022 13:38

Vad är jag mest rädd för, jo det är maktgalna människor. Dessa som har vassa armbågar, som psykopater och narcissister. Folk som inte skyr några medel alls, tar ingen hänsyn förutom pengarna och dessa styr egentligen mest. Så mina punkter är: psy...

Av Lill Lindbäck - 20 februari 2022 09:43

Tycker inte du att det stormar ute oftare och ibland med hårdare byar. Jag måste erkänna att jag tycker att det är spännande, men när jag läser om hur vissa stormar gör översvämningar och träd blåses ned både över bilar och hus, då är det ledsamt.  ...

Av Lill Lindbäck - 17 februari 2022 12:15


Nu var det längesedan jag bloggade och jag förstår varför. Jag heter Lill Lindbäck, under detta året kommer jag att byta namn till det jag föddes till och då blir namnet LILL KARLSSON. Det känns bra. Jag har skiljt mig, inget jag önskade. Till sommar...

Av Lill Lindbäck - 29 december 2020 10:16

Självklart känns julen extra när det är snö ute och även när det snöar. För min del är jag inte förtjust i snö, speciellt inte när jag ska köra bil. Numer tar jag hellre buss eller spårvagn. Jag är absolut ingen expert när det snöar, men jag blir n...

Av Lill Lindbäck - 13 december 2020 11:24

Nu gör Bris mycket reklam överallt. Så sorgligt. Det ska inte behöva var på det viset. Alla högtider, tydligen mest under juletider är det som värst. Stackars barn. Stackars alla som bor hemma i en miljö som inte är trygg, eller ens bra. Vad tänker...

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3
4
5
6 7 8 9 10
11
12
13 14 15 16 17
18
19
20 21 22 23 24
25
26
27 28 29 30 31
<<< Augusti 2018 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Lill Lindbäck

Lill Lindbäck


Skapa flashcards