Direktlänk till inlägg 7 augusti 2018

Fortsättning om tågluffarsemestern - tåget mot Paris

Av Lill Lindbäck - 7 augusti 2018 15:09

Jag berättade att vi stod på Centralstationen i Nice och skulle åka till Paris. Vi var ganska många ungdomar. Tidigare under dagen hade jag ätit en jumboglass. Min väninna hade varit dålig i magen några dagar tidigare. Själv kände jag mig pigg. Vi hade dessutom med oss två bastkorgsvinflaskor, ganska stora. Då kom vi på att dessa kunde vi inte bära omkring, utan bjöd på den ena. Den gick laget runt. Tåget kom och vi hoppade på, hittade våra platser. Givetvis kände jag av vinet. På den tiden tyckte jag inte att vin smakade det bästa, men kunde dricka något glas emellanåt. Vi hittade våra kupéer, nej, tomma kupéer där vi kunde sitta. Byte av tåg skulle göras i Lyon. Med oss på resan hade vi träffat två svenska killar som vi tidigare hade träffat under vistelsen i Nice. Mellan oss fanns bara vänskap.

Nu började jag må illa, riktigt illa. Magen gjorde dessutom revolt. Genast ställde jag mig i gången utanför kupéen och drog ner fönstret för att få luft. Plötsligt kräktes jag. Det gick så fort att jag hann inte reagera. Den ene killen hade kommit ut och torkade mitt ansikte. Den resan glömmer jag aldrig. Inte långt därefter fick jag springa till toaletten. Jag sprang fram till holken, satte ned ringen, men den flög upp igen. Golvet var ofräscht. Nu blev det bråttom. Jag fick ner byxorna. Tryckte ihop knäna för att byxorna inte skulle hamna på det skitiga golvet. Med andra handen fick jag ner ringen. Nu brydde jag mig inte längre om att ta papper på ringen. Jag hann inte. Fy, fy, fy! Jag har alltid papper på ringen. Först försökte jag parera med att träffa rätt av sittandet på det gungande tåget. Mådde jag inte illa innan så gjorde jag det nu. Magen tömdes hastigt. Jag hann torka mig - en aning. Slängde mig desperat runt. Ringen flög upp från holken, byxorna satt fortfarande fast mellan knäna. Nedböjd kräktes jag något fruktansvärt. Samtidigt ser jag ner i spåren. Där hade min avföring och kräkningarna flutit mellan spåren. Gungandet och tågspåren som flimrade förbi mina ögon gjorde mig yr. Jag var tömd från både det ena och det andra hållet. Fick på mig byxor och gick blek från toaletten. Skulle öppna dörren. Den var öppen! Jag hade inte hunnit låsa. Mamma Mia! Utanför stod en flinande kille. Snygg som attan. Han måste ha sett min nakna rumpa eller när jag kräktes. Illröd i ansiktet skyndade jag mig därifrån. Så här pågick min resa i ytterligare någon timma. Men då hann jag i alla fall låsa om mig. Med darriga ben satte mig äntligen ned jämte min kompis. Helt plötsligt bleknar jag och skyndar iväg igen. Genomsvett kom jag tillbaka. Fy tusan för att sitta på ett skitigt dass och må så dåligt. Min kompis sa att hon riktigt såg hur jag plötsligt bleknade och blev vit i ansiktet. Vi kom äntligen till Lyon. Jag kämpade med min ryggsäck och vi gick av tåget. I inväntan på nästa hade jag köpt ett stort grönt vackert äpple som nu talade till mig. Ät mig, viskade äpplet. Förnuftig som jag var sa jag till äpplet, nej, jag kan inte äta dig, inte än. Jag har varit jättedålig. Men den lockade och pockade på min uppmärksamhet. Jag kunde inte hålla mig längre. Jag kallar mig för fruktoman. Har alltid älskat frukt i olika former och har gjort det under hela mitt liv. När jag hade ätit halva äpplet i en farlig fart fick jag kasta resterande. Magen gjorde ont. Förfärligt ont i magen. Den svullnade upp. Värken satt i. Vi gick på tåget och åkte vidare mot vår sista anhalt - Paris.

Återigen fick jag gå till toaletten. Magen tömde sig från två håll - igen. Nu orkade jag inte mer. Satt och blundade hela resan fram till nästa mål. Fortfarande var magen svullen.

I morgon får du läsa om den sista anhalten - Paris. Vilken stad! Så mycket att se och så vacker.

Ha det gott därute!

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

www.lill-lindback.se

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Lill Lindbäck - 2 mars 2022 13:38

Vad är jag mest rädd för, jo det är maktgalna människor. Dessa som har vassa armbågar, som psykopater och narcissister. Folk som inte skyr några medel alls, tar ingen hänsyn förutom pengarna och dessa styr egentligen mest. Så mina punkter är: psy...

Av Lill Lindbäck - 20 februari 2022 09:43

Tycker inte du att det stormar ute oftare och ibland med hårdare byar. Jag måste erkänna att jag tycker att det är spännande, men när jag läser om hur vissa stormar gör översvämningar och träd blåses ned både över bilar och hus, då är det ledsamt.  ...

Av Lill Lindbäck - 17 februari 2022 12:15


Nu var det längesedan jag bloggade och jag förstår varför. Jag heter Lill Lindbäck, under detta året kommer jag att byta namn till det jag föddes till och då blir namnet LILL KARLSSON. Det känns bra. Jag har skiljt mig, inget jag önskade. Till sommar...

Av Lill Lindbäck - 29 december 2020 10:16

Självklart känns julen extra när det är snö ute och även när det snöar. För min del är jag inte förtjust i snö, speciellt inte när jag ska köra bil. Numer tar jag hellre buss eller spårvagn. Jag är absolut ingen expert när det snöar, men jag blir n...

Av Lill Lindbäck - 13 december 2020 11:24

Nu gör Bris mycket reklam överallt. Så sorgligt. Det ska inte behöva var på det viset. Alla högtider, tydligen mest under juletider är det som värst. Stackars barn. Stackars alla som bor hemma i en miljö som inte är trygg, eller ens bra. Vad tänker...

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3
4
5
6 7 8 9 10
11
12
13 14 15 16 17
18
19
20 21 22 23 24
25
26
27 28 29 30 31
<<< Augusti 2018 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Lill Lindbäck

Lill Lindbäck


Skapa flashcards