Direktlänk till inlägg 3 augusti 2018

Fortsättning - tågluffarsemester

Av Lill Lindbäck - 3 augusti 2018 10:10

Läs tidigare inlägg om tågluffning som har beskrivits varje dag och några dagar bakåt.

Då var vi på väg till ön Korsika. Varför vi bestämde oss för den ön kommer jag inte ihåg. Kan det kanske ha varit för man hade sett ett program på teve om Napoleon, som var född på ön. Inte heller kände jag någon som hade varit på ön. På båten träffade vi ett svenskt par. Vi pratade om billiga hotell och beslöt oss för att leta tillsammans, eftersom tjejen i förhållandet var bra på franska. Båten gick in i hamnen i staden Ajaccio. Allt såg gammalt ut. Staden har flyttats en gång, som så många andra städer. Det läste jag alldeles nyss, det fanns ett biskopssäte där på 600-talet.

Nu var det dags att söka hotell. Paret gick och vi efter dem. Vi hade trevligt ihop. Paret skulle bara stanna en natt för att sedan åka vidare runt ön. Min väninna och jag kände oss för trötta. Inom parantes, vill bara nämna att ska man resa på det sättet bör man stanna ibland och vila ut. Själva resandet tar på krafterna. Vi var väldigt trötta. Ett hotell hittades och det var väldigt billigt. För en natt kunde vi stanna. Sedan skulle vi söka efter ett finare hotell. Trots allt, vi hade semester.

Rummen var sammanbundna, man fick gå igenom det ena rummet för att komma till det andra, därinne fanns ett handfat. Ja, bara ett handfat. När vi skulle på toaletten ute i korridoren låg paret och myste i en säng. Det var lite pinsamt. Vi kände ju inte dem. Den kvällen tror jag inte att vi gjorde något tillsammans. Nästa morgon checkade vi ut. Min kompis och jag hittade ett fräscht hotell nära hamnen. Nu lärde vi oss en sak. Aldrig mer nära hamnen och torget. Bakomvarande blister tutade på sina framförvarande fordon så fort de hade stannat. Du tror det inte, men oväsendet började redan klockan 05. Det gick inte att somna om. Oväsendet höll på till åtta.

Läget var toppen. Vi gick bland alla gamla hus och sökte oss till en badstrand. Äntligen fem dagar och där skulle vi bara vara. Vi kunde ha åkt med dessa nya vänner, nästan att jag ångrade mig och än idag, på grund av deras franska, men ville inte besvära kärleksparet, inte heller orkade vi. Tänk dig själv att åka runt på ön, boka ett rum här och där, och få uppleva en annorlunda natur. Det var väldigt fint på Korsika. Tillbaka till stranden. Den låg där nästan öde. Sanden var kritvit och vi hade sköna dagar. Men, alltså men ... På stranden fanns ett livvakttorn, livvakten spelade en skiva om och om igen. Till slut var det en mara att gå till stranden. När jag kom hem till Sverige kunde jag inte lyssna på Demi Roussos musik på länge.

En av dagarna var vi inne i en kiosk, vi skulle köpa med oss vatten och kanske lite frukt, när vi var på väg ut ur den ytterst lilla affären höll jag upp dörren för en man som bar en låda med körsbär. Jag minns att jag sa åh, så gott. Det såg verkligen gott ut. Affärsinnehavaren ropade tillbaka mig och pratade franska som jag inte kunde, då visade han händerna, att jag skulle sätta ihop mina händer. Jag gjorde så, då öste han över med körsbär. Han ville inte ha betalt. Ut gick jag till min väninna och bjöd henne på allt gott. En annan dag, då hade det gott flera, jag var så trött på dessa bagetter, jag hittade ett mjukt bröd, avlångt som korvbröd. På hotellrummet tog jag första tuggan. Mums, jättegott. Andra tuggan fick jag en liten chock. det låg en korv i. Idag ser man på recept att man kan baka sådant. Då hade jag aldrig upplevt detta. Vilken chock! Jag som inte då tyckte om korv. Okej, då hade vi en kaka som efterrätt. Konstigt att jag inte kommer ihåg var vi åt lunch och middag någonstans. Då åt vi mazarinkakan. Det vattnades i munnen och jag tog första tuggen likaså gjorde min kompis. Jag tuggade, hon också. Vi tittade häpet på varandra. Jag smakade på glasyren och kom då på vad det var. Äggstanning av något slag. Kakan, var inte en kaka, utan någon slags enkel paj. Det borde vi ha förstått. Vi var i Frankrike. Så fel det kan bli när man inte är van vid andra länders mat, bröd, pajer och desserter. Som sagt, vi gjorde ingen sightseeing på ön mer än gick runt där vi bodde. Utsikten beskrev jag att vi hade över hamnen. Vi satt vid ett litet bord och åt och drack det vi hade köpt. Sådant som såg gott ut. Än en gång, att jag inte minns maten vi åt. På den tiden var jag nästan konstant hungrig, i alla fall måste jag ha lunch och middag. Hoppade jag över någon av matintaget blev jag darrig i kroppen.

Det är nästan så att jag skulle vilja återuppleva staden, men framför allt Korsika. Vi kunde bara staden där vi bodde, gamla hus nästan byggda på varandra. Ön är ganska stor och jag kommer inte ihåg hur många timmar vi satt på båten, men den tog bilar, som vilken färja som helst.

Återigen kom vi till Nice och sökte ett finare hotell som låg lite bättre. Till detta berättar jag senare.

Nu ska jag jobba fyra nätter. Får se om jag får tid att blogga. Ibland bloggar jag lite på morgonen, ibland på eftermiddagen.

Ha nu en helt underbar dag. Det kommer att bli lite svalare. Skönt, för då kan man sova bättre.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

www.lill-lindback.se

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Lill Lindbäck - 2 mars 2022 13:38

Vad är jag mest rädd för, jo det är maktgalna människor. Dessa som har vassa armbågar, som psykopater och narcissister. Folk som inte skyr några medel alls, tar ingen hänsyn förutom pengarna och dessa styr egentligen mest. Så mina punkter är: psy...

Av Lill Lindbäck - 20 februari 2022 09:43

Tycker inte du att det stormar ute oftare och ibland med hårdare byar. Jag måste erkänna att jag tycker att det är spännande, men när jag läser om hur vissa stormar gör översvämningar och träd blåses ned både över bilar och hus, då är det ledsamt.  ...

Av Lill Lindbäck - 17 februari 2022 12:15


Nu var det längesedan jag bloggade och jag förstår varför. Jag heter Lill Lindbäck, under detta året kommer jag att byta namn till det jag föddes till och då blir namnet LILL KARLSSON. Det känns bra. Jag har skiljt mig, inget jag önskade. Till sommar...

Av Lill Lindbäck - 29 december 2020 10:16

Självklart känns julen extra när det är snö ute och även när det snöar. För min del är jag inte förtjust i snö, speciellt inte när jag ska köra bil. Numer tar jag hellre buss eller spårvagn. Jag är absolut ingen expert när det snöar, men jag blir n...

Av Lill Lindbäck - 13 december 2020 11:24

Nu gör Bris mycket reklam överallt. Så sorgligt. Det ska inte behöva var på det viset. Alla högtider, tydligen mest under juletider är det som värst. Stackars barn. Stackars alla som bor hemma i en miljö som inte är trygg, eller ens bra. Vad tänker...

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3
4
5
6 7 8 9 10
11
12
13 14 15 16 17
18
19
20 21 22 23 24
25
26
27 28 29 30 31
<<< Augusti 2018 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Lill Lindbäck

Lill Lindbäck


Skapa flashcards