Direktlänk till inlägg 2 augusti 2018

Minnen från min tågluffarsemester

Av Lill Lindbäck - 2 augusti 2018 10:21

I tidigare inlägg beskrev jag att min väninna och jag hade kommit till Milano. Vi stannade en eller två dagar. När man är ung vill man inte alltid se sightseeing, utan det är sol, bad och puls man söker efter. Nu fortsätter resan mot Nice. Självklart med tåg. Vi satt på tåget och tågvärdinnan bad om biljetter. Vi visade våra Interrailkort, som det då hette, men då började hon prata italienska i en väldig fart. Vi fattade ingenting. En medpassagerare försökte hjälpa oss. Då förstod vi att vi hade kanske hamnat på fel tåg, men med rätt destination. Jag tog upp pengar och började betala, men ansåg att detta blev väldigt dyrt. Tågvärdinnan fortsatte diskutera och jag ryckte på axlarna. Vi förstod inte. Vad var det mer vi skulle betala. Antagligen var det hela biljetten och att Interrailkortet inte gillades på just detta tåg. Det förstod vi inte då. Vi var nog mest förvirrade av alla diskussioner fram och tillbaka. Tågvärdinnan gick till slut. Vår destination var Ventimiglia, om jag kommer ihåg namnet rätt. Orten ligger till gränsen av Monaco. Där gick vi av. Fram till gränsen och visade våra pass. Mannen vinkade oss förbi och pekade mot något som såg ut som rälståg. Vi sprang fort som sjutton för att hinna med. Under tiden försökte jag peka och fråga om det gick till Nice. Folk bara vinkade fram oss. Upp kom vi på det gamla tåget. Det var fullt. Men en man gjorde plats åt mig och slängde upp min ryggsäck på en hylla och klappade på bänken jämte honom. Han var mycket artig mot en turist, men min väninna som jag berättade tidigare om, en mörkhårig skönhet, hon fick ingen hjälp och ingen sittplats. Självklart tänkte jag resa på mig för att ställa mig solidariskt jämte henne, men kunde inte med på grund av mannen som hade gjort plats och besvär för min skull. Tåget åkte ganska högt upp. Utsikten därifrån var bedårande. Vi såg hela bukten nedanför, och det var så vackert med alla hus som stod därnere och växte upp mot kullarna. Huvudet gick som en jojo, fram och tillbaka. Inte för att jag har varit i Monaco, men jag har åkt igenom landet.

Efter många om och men kom vi till Nice och Frankrike. Vi sökte upp ett billigt hotellrum. Det var nu den riktiga semestern skulle börja. Sol och bad. Det första vi gjorde var att ställa in våra ryggsäckar och rusa ut igen. Det var mycket att se. Först skulle vi leta efter ett ställe som sålde båtbiljetter till Korsika. Vi gick ner till hamen och tittade på båtar. Frågade oss fram, och det var inte lätt. Frankrike då ville helst inte prata engelska, inte heller ville de förstå oss. Vi kom till en affär som vi såg på utsidan att de hade båtar som gick till Korsika. Självklart ställde vi oss i kön. När det var vår tur försökte jag säga att vi skulle ha tur och returbiljetter inom fem dagar. Hon i kassan förstod inget. Jag pekade på kartan, sedan gjorde med händerna att jag åkte båt till Korsika, nej hon förstod inget. Jag började bli lite upprörd. Kvinnan pekade att vi skulle gå ut. Så gjorde vi. Väluppfostrade som vi var. Utanför stod vi och tittade igen. Jodå, de sålde biljetter, så långt förstod vi. Återigen ställde vi oss i kön. Kom fram till luckan. Förklarade som innan och vips hade vi två biljetter tur och retur. Jag stirrade ömsom på kvinnan, på biljetterna och sedan på min väninna. Återigen skrek kvinnan att vi skulle lämna plats för nästa person i kön.

Nu hade vi fått våra biljetter och resten av den dagen gjorde vi sightseeing. Allt var roligt, allt var spännande. Dagen började lida mot sitt slut. Nästa morgon skulle vi med färjan och den hade vi redan kollat upp och visste exakt vart vi skulle. Det lilla vi hade sett av Nice var mycket gamla hus, gränder och spännande miljöer. Tidigare hade vi bestämt att vi skulle stanna i Nice ett antal dagar när vi lämnade Korsika. På båten träffade vi ett ungt svenskt par. Vi hade trevligt tillsammans. Kvinnan hade läst franska ganska länge. Paret menade på att vi kunde gå tillsammans med dem och söka hotell. Så gjorde vi. Och med detta återkommer jag med mer berättande om Korsika.

Det tar att åka runt, det tar på orken att sitta på ett tåg och se mycket. Givetvis kunde vi ha stannat ett par dagar här och där, men med en tre veckors semester räcker inte tiden med. Jag älskar att röra på mig, att få uppleva saker för det är det man minns mest. Inte en badstrand, inte heller alla timmar sol. Men att få lata sig med bad och sol, det är också härligt.

Ha nu en härlig dag därute!

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

www.lill-lindback.se

 
ANNONS
 
Anders

Anders

17 oktober 2018 13:32

Det låter som att det var ett kul äventyr! Jag skulle gärna tågluffa i just den delen.

http://https://www.milanoitalien.se

 
Anders

Anders

17 oktober 2018 13:38

Låter som ett riktigt äventyr! Jag skulle gärna tågluffa i den delen precis på gränsen mellan Frankrike och Italien.

http://https://www.milanoitalien.se

Lill Lindbäck

17 oktober 2018 15:43

Jag älskade att tågluffa. Nu var det många år sedan, men vyerna, städer och ställen jag kanske inte tidigare skulle ha sett. Egentligen skulle jag kunnat ha stannat till på fler ställen, men är man två, min väninna och jag, så får man respektera varandra. Om det fortfarande finns tågluffarresor skulle jag definitivt satsat på det. Lycka till!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Lill Lindbäck - Lördag 23 mars 07:35

Tidigare har jag tänkt slänga sådant man inte använder. Det räckte att jag tittade på vinden så tröttnade jag. För ett par år sedan började jag köra till tippen och återvinningen. Fyllde bilen och körde iväg, tills jag tröttnade. Så mycket saker man ...

Av Lill Lindbäck - Fredag 15 mars 07:24

Första barnbidraget kom 1937 och skulle vara bland annat till hjälp för änkor med barn. Då var det få kvinnor som var ensamstående eller skilda. Socialdemokraterna införde det första och det andra allmänna, för alla, 1948, kvartalsvis. Jag har fått...

Av Lill Lindbäck - Torsdag 14 mars 08:13

För mycket negativ, men faktum även bra stress kan leda till sjukliga besvär. Jag har och har haft väldigt mycket att göra i huset. Har man bott på ett ställe i 27 år sparas mycket av vad som man säger, det kan vara bra att ha. Har man då hus är de...

Av Lill Lindbäck - Onsdag 13 mars 08:08

Jag åkte i en bil. Kände mig jagad av en annan bil, då svängde jag runt och kom upp vid sidan av vägen. Åter gasade jag för att komma undan. Till höger, jag var fortfarande inte på vägen, där stod burar med djur i. På en tavla stod det katter, kanine...

Av Lill Lindbäck - Tisdag 12 mars 07:02

Mat och mediciner blir dyrare. Mat så att engelsmännen klarar sig finns till 60% i landet. Undra hur mycket vi i Sverige har? Mediciner beställs för miljarder. Då är det synd om de länder som Storbritannien beställer matvaror och mediciner från. Mest...

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3
4
5
6 7 8 9 10
11
12
13 14 15 16 17
18
19
20 21 22 23 24
25
26
27 28 29 30 31
<<< Augusti 2018 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ lill-lindback med Blogkeen
Följ lill-lindback med Bloglovin'

Lill Lindbäck

Lill Lindbäck


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se