Direktlänk till inlägg 1 augusti 2018

Fortsättning på min tågluffning

Av Lill Lindbäck - 1 augusti 2018 07:44

Då återkommer jag om min tågluffning jag gjorde när jag var 20 år. Se 31/7.

Vi kom till slut till Wien. Österrikes huvudstad. Vi ville inte ligga på ett hotell på grund av att detta var vår första anhalt. Pengarna skulle räcka i tre veckor. Utan mobiler, som inte fanns på den tiden, kunde vi heller inte googla oss fram till rätt adress. Vi frågade oss fram. Jag kommer ihåg än idag hur jag skyndade fram på en jättestor gata, en aveny som inte går att jämföra med Göteborg. Husen blev mer och mer praktfulla. Jag skyndade uppför en svagt uppförsbacke och när jag kom till krönet så såg jag bort mot alla vackra och pampiga hus. Frågade återigen om adressen. De pekade åt det håll jag kom men lite åt sidan. Fnissande skyndade jag tillbaka till min väninna. Varför hon inte följde med var mest för att slippa att bära tunga ryggsäckar fram och tillbaka. Till slut hittade vi vandrarhemmet som skulle ligga mitt i stan. Det fanns bara en plats kvar. Jag frågade om inte en av oss kunde ligga på golvet, men svaret blev nej. Det förstår jag. Brandrisk och andra faror. Vad skulle vi nu göra. Detta var vår första anhalt. Vi bestämde oss snabbt för att ta oss till Italien och Milano, där vi skulle byta tåg. Tillbaka till Centralstation, där har jag mer diffusa minnen av. Vi åkte ifrån Wien och snart också Österrike, älskar detta land på grund av att det är väldigt vackert.

Inte många timmar därefter hamnade vi då i Milano. Här gjorde vi samma sak. Frågade oss fram till ett vandrarhem och visade även adressen. Vi tog en vanlig buss frågade även på bussen vilken hållplats vi skulle av på. Här minns jag att vi nästan fick hoppa av i farten. Det var mycket folk på bussen och vi hade svårt att komma ut. Återigen frågade vi oss fram. Nu kommer jag till en rolig händelse. Min väninna var mörkare i huden än jag och hade svart hår med stora bruna ögon. Inom parantes, hennes pappa berättade att han hade tidigare släkt som var Valloner, de hade lite mörkare hud. Men skillnaden var också att jag är väldigt ljus i kroppen och hade mellanblont hår och blå ögen. När jag blir solbränd är det rött som gäller, jag blir aldrig brun. Jo, till slut, men det tar sin tid. Vi promenerade upp mot vandrarhemmet i sällskap av två killar som visade vägen. En av dem var artig mot mig och bar min ryggsäck, ingen frågade min väninna. Det tyckte jag var taskigt. De trodde att hon kom från Italien. Inte? Då måste du komma från Spanien. Sverige trodde de inte alls på.

Detta vandrarhem i Milano fanns det plats för oss. Våningssängar stod överallt. Men det var billigt. Jag gick till toaletten, men skyndade tillbaka och hämtade min väninna. Vi plockade upp kamerorna och fnissade som tusan. Toaletter fanns, men de var så låga, när jag satt ner hade jag mina knän uppdragna nästan upp till hakan. Ja, ja, lite överdrivet, men nästan sant. Tyvärr har jag inte fotona. Min väninna som jag tyvärr inte umgås med längre, vi gick skilda vägar när hon träffade sin blivande man. Det blev sporadiska träffar som sedan dog ut. Vi träffades på ett jobb och hade fantastiska år tillsammans. Med vemod minns jag dessa år. Men så är det i livet. Man möts, skiljs åt och träffar nya vänner, en del vänner har man kvar genom hela livet.

I Milano åkte vi till det stora torget som tv har visat. Vackra byggnader omger ett torg. Torget i sig är inget speciellt, men byggnaden runt om var vackert. Givetvis ståtar en jättekyrka där också. Den dagen blev det mycket sightseeing.

I morgon kommer nästa del på tågluffningen.

Ha en underbar dag!

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

www.lill-lindback.se

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Lill Lindbäck - 2 mars 2022 13:38

Vad är jag mest rädd för, jo det är maktgalna människor. Dessa som har vassa armbågar, som psykopater och narcissister. Folk som inte skyr några medel alls, tar ingen hänsyn förutom pengarna och dessa styr egentligen mest. Så mina punkter är: psy...

Av Lill Lindbäck - 20 februari 2022 09:43

Tycker inte du att det stormar ute oftare och ibland med hårdare byar. Jag måste erkänna att jag tycker att det är spännande, men när jag läser om hur vissa stormar gör översvämningar och träd blåses ned både över bilar och hus, då är det ledsamt.  ...

Av Lill Lindbäck - 17 februari 2022 12:15


Nu var det längesedan jag bloggade och jag förstår varför. Jag heter Lill Lindbäck, under detta året kommer jag att byta namn till det jag föddes till och då blir namnet LILL KARLSSON. Det känns bra. Jag har skiljt mig, inget jag önskade. Till sommar...

Av Lill Lindbäck - 29 december 2020 10:16

Självklart känns julen extra när det är snö ute och även när det snöar. För min del är jag inte förtjust i snö, speciellt inte när jag ska köra bil. Numer tar jag hellre buss eller spårvagn. Jag är absolut ingen expert när det snöar, men jag blir n...

Av Lill Lindbäck - 13 december 2020 11:24

Nu gör Bris mycket reklam överallt. Så sorgligt. Det ska inte behöva var på det viset. Alla högtider, tydligen mest under juletider är det som värst. Stackars barn. Stackars alla som bor hemma i en miljö som inte är trygg, eller ens bra. Vad tänker...

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3
4
5
6 7 8 9 10
11
12
13 14 15 16 17
18
19
20 21 22 23 24
25
26
27 28 29 30 31
<<< Augusti 2018 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Lill Lindbäck

Lill Lindbäck


Skapa flashcards