Jag hade tur i oturen. Plockade med elsladdar, drog ut dessa på gräsmattan för att de skulle räcka längst ned. Färdigt. Då skulle jag hämta häckklipparen, precis just då rusar grannen ut. Hon hade beställt att seniorpoolens trädgårdsarbetare skulle komma, de skull börja med häcken. Det var synd, hon kunde använda dessa män till annat, men hon ville betala tillbaka, så att säga. Vi har klippt häcken i femton år nu. Jag förstår henne. Nu fick jag tid över till annat.

Klippte i stället ner en buske, bakom den och längst trädgården är en stenmur. Vi har flera sådana murar, för trädgården går i etapper neråt. Jag ska få väck ormbunkar som växer sig emellan stenmuren. Men på eftermiddagen började min rygg värka på de sedvanliga ställena. Inte ens min sjukgymnastik orkade jag göra.

Men, igår, då åt jag båda räkor och kräftor, till det drack vi vitt vin från Moseldalen. Inhandlat just där för ett par år sedan. Eller är det tre. Usch, vad tiden går. Ibland tycker jag att vissa saker känns som en månad sedan, då visar det sig att det är mer än så.

Nu har jag helgen kvar, sedan är det jobb igen. Har haft 1,5 vecka ledigt, det känns som en lång ledighet. Har hunnit med mycket. Ska göra några ärenden. Sedan är det trädgårdsarbete igen. Troligtvis kommer det lite regn. Hoppas jag!!! Om du visste så torrt det är. Lever man nära naturen ser man tydligt hur torrt det är. En del av mina gräsplättar är nästan helt torra, gula, vissna.

Lite orolig blir jag om vi får åskregn, då öser regnet ned och tar sig inte ner i jorden, utan bara rinner bort. Snälla, först ett stilla försiktigt regn i någon timma eller så, sedan kan det öka på lite. Hörde på radion alldeles nyss att Kungsbacka kommun kommer inte att bevattna gräsmattor. Många spelar fotboll på sommaren, men nu dras vattnet in mer och mer. Vi är inte bortskämda med ett sådant här sommarväder, hörde att det var över 100 år sedan. Tänkte på nödens år, då när många utvandrade till USA, det blev missväxt. Jag har faktiskt glömt detta, men då måste det ha varit väldigt torrt att grödorna uteblev. Då fanns inte heller kommunalt vatten. En del brunnar måste ha torkat ut. Kan inte föreställa mig hur hemskt det var då.

Jag brukar säga att krig och terror kan man få bort, om man vill med mycket samtal, och många blir indoktrinerade, som IS-personer med deras fruar hade blivit. Givetvis tycker jag att de ska få specialfängelse, men också hela tiden psykologisk och psykiatrisk hjälp. Det går fort att indroktinera en människa, men tar lång tid av avprogrammera densamma. Nej, jag beskrev torkan, jag tycker att det värsta som finns är översvämningar, jordbävningar, vulkanutbrott, torka osv. Självklart kan vi påverka vissa faktorer, exvis kalhyggen av träd i viktiga områden. Vi människor, en viss procent, borde jag skriva, är egoister. Pengar, allt handlar om pengar och makt. Dessa personer som kalhygger områden borde få böter och fängelse, men säkert är maktens män som bestämmer mutade. Alltså, pengar och återigen pengar.

Så, nu hinner jag inte skriva mer.

Ha det så underbart!

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

www.lill-lindback.se

Ja, jag ska klippa häcken, det blir på tre sidor. Ovanpå och vid sidorna. Grannen har inte gjort det på ett antal år, hon är nämligen snart 77 år. En sprudlande dam i sina bästa år, om man får säga så. Åldern har egentligen inget ansikte, det är personen bakom som gör åldern.

Hade en gång i tiden en arbetskamrat, hon var 47 år. Jag tyckte förstås att hon var väldigt gammal, tills jag mötte hennes dotter som då var 23 år, själv var jag 22. Dottern kändes äldre än mamman. Min arbetskamrat var alltid strålande glad, humorn låg nära till hands. Dottern såg väldigt allvarlig ut. Nu menar inte jag att alla behöver vara strålande glada, eller att man inte får se allvarlig ut. Självklart ska man vara som man känner sig. Deras personligheter lyste igenom och mammam kändes yngre. För mig betyder inte utseendet så mycket, för alla är som de är. Personligheten brukar alltid vinna. Inte heller bryr jag mig om en äldre som ser rynkig ut i ansiktet. Åldern har inget ansikte, däremot har åren det. En del syns det knappt på, som med min granne. Det finns människor som opererar bort åldern eller sprutar in botox i sitt ansikte. Gör det dessa människor lyckliga får de göra det - naturligtvis. Botox får du göra om, och om igen.

Ja, nu kan jag inte skjuta på häckklippningen längre. Det sista i kaffet ska drickas upp. Tänderna ska borstas. För varje timma som går nu kommer det att bli väldigt varmt. Därför måste jag ut nu. Annars blir jag yr av värmen.

Det där lät gnälligt. Jag hör av mig igen ...

Ha det gott!

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

www.lill-lindback.se

Brunnar börjar sina. I vissa kommuner är det bevattningsförbud. Många står i duschen och låter vattnet skölja över dem. Jag blöter alltid ner mig, sänker vattnet till en ytterst liten stråle för att jag ska bättre kunna tvåla in mig, ibland stänger jag av och sätter på vattnet igen för att duscha av mig duschkrämen. Likaså vid tandborstning, då stänger jag av tills jag behöver mer vatten bland annat för att skölja munnen.

I Sverige börjar värmen bli riktigt besvärlig. Bönder kanske får nödslakta djur och deras grödor får inget vatten. En minister skulle meddela EU att Sverige behöver få stöd till jordbruken på grund av sinande brunnar. Undra om vi får det?

Nu har jag inte reda på exakta siffror, men Sverige betalar in miljarder till EU och får tillbaka nästan en tredjedel. Varför skulle inte vi få hjälp? Förhoppningsvis får vi det, men man vet aldrig.

Tänk nu om Sveriges bönder måste nödslakta och att torkan förstör skördar. I Sverige ska det vara bra översikt över djuren och det där med antibiotika, men vid nödslaktning köper livsmedelsaffärer från andra länder med inte så stor kontroll över djurbesättningar och deras antibiotika. I Sverige ska vi använda antibiotika så lite som möjligt för att själva medicinen ska ta när det verkligen gäller. Kroppen börjar bli van vid dessa medel och hjälper inte på samma sätt hos alla vid svåra sjukdomar. Det är därför Sverige är bra på översikten med antibiotiken hos djurbesättningar. Fast vad vet man. En del kanske luras för att tjäna en slant.

Sedan pratas det om ekologiskt. Det är inte ett dugg ekologiskt att köra med lastbil genom hela Europa, eller andra länder som fraktar varar då med lastbil, över till båtar, över till lastbilar igen, och för att köra genom olika länder.

Men vatten, vatten är viktigt. Ingen överlever utan vatten. Jag är orolig för våra träd och buskar, givetvis blommor också. Fåglarna får heller inte vatten i sig, inte heller andra djur, de behöver också vatten. Värre för djuren, vi har brunnar och kommunalt vatten.

Nu kom jag på en sak, hoppas att fästingar dör. De djuren gör väl ingen nytta. Eller? Jag har inte läst på. Många insekter gör nytta, eller så är de nytta för en del fåglar.

Strax ska jag ut i trädgården.

Ha en bra dag!

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

www.lill-lindback.se

Jag började för ett tag sedan att berätta lite om mina minnen från barndomen. Här kommer några mer.

På den tiden fanns jobb. Mina föräldrar jobbade. Varje sommar slutade mamma ett jobb för vi hade ingen dagis, det fanns men var svårt att få. När sommaren slutade fick mamma ett nytt jobb. Oftast var det industrijobb. Sådana jobb som flyttas utomlands.

Jag minns att jag för det mesta sprang barfota, hade jag skor på fötterna var det vanligaste träskor eller flip-flop i gummimaterial. Det smällde ordentligt när man gick. Mina föräldrar satte upp tält i Varberg, Getterön eller i Strömstad, Resö. I ganska många år hade vi tält. Naturligtvis var somrarna alltid varma. Vi var alltid tillsammans, en del av släkten också från bådas föräldrars sida.

Jag kanske ska börja från början. Föräldrarna var bara 20 år när de fick min storebror som är fyra år äldre än mig, mellan oss kommer vår syster. Tältet minns jag inte som liten, men jag var bara halvåret gammal när jag för första gången campade. Nu skrattar jag för mig själv. Det här tältet som jag nu ska beskriva hade vi även när jag började minnas. Första minnet var någonstans runt 4,5-5,5 års ålder. Tältet var förstås litet, men vi fick plats två vuxna och tre barn. Då fanns inget golv i tältet. Som vanligt stacks tältpinnar ner i gräset runt om, tältduken drogs ut längst ner för skydd. Det var bra, när det inte blåste. Du förstår säkert att blåsten tog sig in och drog över oss som låg där. Vi hade luftmadrasser. Som golv hade vi mattor med oss hemifrån. Det jag minns var att pappa byggde ut med en presenning, där var vårt lilla kök. Vi kunde sitta under tak ifall det regnade. Ingen stal våra saker. Vi var alltid ute från morgon till kväll, jag minns heller inte om att vi blev ovänner.

Då ska vi inte prata om bilen, den packades i baksätet med täcken, andra saker låg på golvet och blev som fotstöd. Bagaget var knökat. Likaså på takräcket var det fullt. På den tiden var oftast inte bilarna utrustade med ac plus att ha två föräldrar som rökte i bilen. Då var det ingen som tog hänsyn, för rökning var naturlig plats hos alla.

Min syster och jag var jämnåriga och hittade alltid på lite bus. Fnissade som bara den. Men jag minns också alla köer för vägarna var smalare, låter som om jag var född på 1800-talet, men det jag minns som värst var min bilsjuka. Åh, vad jag mådde illa. Det var fruktansvärd plåga att sitta därbak med värmen som gassade in i bilen, två föräldrar som då och då rökte. Usch!

Idag skulle jag inte vilja ligga i tält, men rekommenderar detta. För närhet till familjen, gemenskapen, och allt roligt man hade. Många gånger glömdes en, vet inte vad den heter, men man kunde pumpa upp luftmadrasserna med en fotpump, den fick vi nästan aldrig med oss. Då hade vi handpumpar, som pappa sa, vi blåste själva luft i madrasserna. Jobbigt, men fnissigt. Då ska du veta hur det var när luften hade försvunnit ur madrassen. Kändes som om man hade blåmärken på kroppen. Det här höll jag på att glömma, när det regnade var allt väldigt blött. Jag avskyr den där fukten från regnet. Alla kläder och sängkläder kändes fuktiga. Dessa låg torrt, så att inget missuppfattas, men med regnet kom fukten.

Ha nu en trevlig dag!

Ha det gott därute i värmen. I Göteborg ska det bli runt 26-28 grader under veckan. Kanske en regnskur kan komma.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

www.lill-lindback.se 

Promenerade runt i stan mest på grund av fotbollsmatchen. Såg gulklädda människor överallt. Alla ville vara med på feststämning - ifall Sverige vann. Vid det här laget har det inte undgått dig att Sverige förlorade sin fotbollsmatch mot England. Tänk att Walesare och Skottar hejade på oss! Det var fullt överallt där det fanns teve. Borden var reserverade. Sedan såg jag två större ställen som var inhägnade. Måste nog hägnas in på grund av att alla andra kanske då försöker komma fram till teven. Först till plats ... Jag spelade in livet, festen, musiken, i väntan på matchens början. Jag kom till ett ställe i Göteborg som heter Golden Days, kanske inte det där hippa stället, men för mig är det mysigt och lugnt. Jag gillar inte för mycket brus och ljud runt mig, speciellt inte när jag ska äta.

Där satte jag mig på uteserveringen i skuggan. Kallt i vinden. I väntan på min systerdotter med son tog jag in en öl. Jag visste att hon kunde komma vid tretiden eller senare. Det gjorde inget om de kom senare jag bara satt där och fanns till. Strax innan fyra kom de. Vi gick in, men vid teven visste jag redan att det var upptaget - av engelsmän. Däremot fanns ett bord rätt fram. Medan vi drack vår öl i väntan på maten stod vi och ropade fram Sverige, de hade sina chanser men fick inte till det.

Idag, söndag, kommer det att bli 26 grader! Gräsmattorna börjar gulna på sina ställen. Jag har fått lätt huvudvärk. Undra om det är solen, värmen, eller något annat som påverkar. Drack kanske för lite vätska.

PS! Jag blev solbränd i fredags. Nästippen är väldigt öm, framför allt röd. Dum som jag var smörjde jag inte på solkräm. 

Jag önskar dig allt gott!

Må bra! - om det går. Jobbigt om det blir för varmt. Tänk till vintern vad vi kommer att prata om vädret och sommaren. Har aldrig varit med om något liknande. Mätrapporter säger att det har inte varit så här varmt på över hundra år.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

www.lill-lindback.se

Jag älskar det här med stämning. Egentligen är jag inte jätteintresserad av fotboll, men när det sådana här matcher visst sitter jag framför teven och skriker. Måste ha något för händerna, för att inte skrika högt. Sist stod jag en meter från teven och försökte hjälpa till att sparka.

I Göteborg lockar pubar och restauranger med storbild och teveapparater. Jättekul! Varmt, skönt, livet är en fest. Jädrans en geting kollar läget runt mig. Nej, den är enveten. Jag avslutar nu ... Förbannat!

Du får ha en fantastisk dag för det ska jag ha.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

www.lill-lindback.se

Jag skriver thrillers. Ibland är det svårt att veta vad som är rätt och fel.

Tänk på hur du skriver?

Ska man särskriva ord, eller skriva vissa ord ihop.

Exvis sär skilja - särskilja

iallafall - i alla fall, i detta ord kan man skriva både och.

Inte skriver du last bil, jag antar att du skriver lastbil. Ett annat ord en rödaktig ballong - röd aktig.

Sol bränna - solbränna.

För många år sedan tänkte jag inte så mycket på detta att skriva ihop. En person ,på talade, påtalade detta för mig. Jag började läsa samma meningar om och om igen. Först då märkte jag att vissa ord bör stå ihop. Självklart blir jag ibland osäker. Själv klart, självklart gör jag fel. De som kan perfekt svenska förstår inte att man inte förstår.

Jodå, jag förstår. Under hela min skol tid, skoltid, även under, vuxen utbildning, vuxenutbildning har jag fått höra att jag gör grammatiska fel, tårta på tårta, för långa meningar. Konsonanter och vokaler, prepesitioner och allt annat. Är jag på en ö, eller i en ö, i staden, på staden.

Ursäkta mig, men det är satans svårt att se felen. Ska jag ta ut grammatiska böjelser, adverb, adjektiven, verben och så vidare, jag har glömt mycket. Idag tror jag att en del av grammatiken heter annat.

Och jag skriver thrillers. De flesta som läst böckerna säger att de är mycket spännande, eller spännande. Hur får du ihop historien. Jag älskar att skriva, i fantasins värld kan allt hända, ibland drar jag till enormt. Själv skulle jag aldrig klara sådant som mina huvud personer, huvudpersoner gör. Ett och annat grammatiskt fel kan ha hittat in i texten.

Nu ska jag ut i trädgården.

Ha ett underbart liv därute!

Lill Lindbäck, under sköterska, undersköterska och , del tids författare, deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

www.lill-lindback.se

Nu på morgonen läste jag om Tunnelbanamyggan eller tunnelbanemyggan. Den tycks ha legat och vilat i många år. Var vanlig under andra världskriget. Folk gömde sig i tunnelbanor när det var krig. I fuktiga ställen finns den. Likaså om ett avloppsrör går sönder kan den finnas där. Nu börjar den dyka upp igen. Tidgare hörde jag på radion att några stadsdelar i Göteborg hade fått en supermygga, i alla fall när det gällde bett. Nu sprider den sig. En biolog som skulle förklara syndromet med svullna bettet och insekten, ville ha in foton på den. Någon/några har säkert lyckats fota och skickat in bilden. Den myggan tycker inte om kyligt klimat. Kanske inte.

Min kollega måste ha fått ett sådant myggbett. Hon visade mig. Svullnaden av bettet var säkert 3 cm långt o runt 2 cm bred. Väldigt stort, skulle jag vilja säga. Jag kunde inte komma på vad det var för insektsbett, har aldrig sett en så stor svullnad. Tänk om den sprider sig där jag bor. Jag avskyr insektsbett. Det gör säkert de flesta. Just dessa stora svullnader med vattnigt sårliknande bett, de är inte vackra att se. Min kollega hade inte känt något bett. Trodde först att hon var på väg att bli sjuk. Har glömt att fråga henne om hon har läst om den här myggan. Tunnelbanaeyggan.

Jo, det glömde jag skriva, den hörs inte som andra myggor. Den kommer ljudlöst. Jaha, varför började jag skriva om den här myggan. Nu börjar det klia i hårbotten. När jag tänker efter kliar det överallt på kroppen.

Hoppas att ni slipper dessa myggor, eller myggor överhuvudtaget. Finns myggfällor att köpa. Eller om man kan göra själv. Det är bara till att googla.

Ha nu en underbar dag!

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

www.lill-lindback.se