Jag började för ett tag sedan att berätta lite om mina minnen från barndomen. Här kommer några mer.

På den tiden fanns jobb. Mina föräldrar jobbade. Varje sommar slutade mamma ett jobb för vi hade ingen dagis, det fanns men var svårt att få. När sommaren slutade fick mamma ett nytt jobb. Oftast var det industrijobb. Sådana jobb som flyttas utomlands.

Jag minns att jag för det mesta sprang barfota, hade jag skor på fötterna var det vanligaste träskor eller flip-flop i gummimaterial. Det smällde ordentligt när man gick. Mina föräldrar satte upp tält i Varberg, Getterön eller i Strömstad, Resö. I ganska många år hade vi tält. Naturligtvis var somrarna alltid varma. Vi var alltid tillsammans, en del av släkten också från bådas föräldrars sida.

Jag kanske ska börja från början. Föräldrarna var bara 20 år när de fick min storebror som är fyra år äldre än mig, mellan oss kommer vår syster. Tältet minns jag inte som liten, men jag var bara halvåret gammal när jag för första gången campade. Nu skrattar jag för mig själv. Det här tältet som jag nu ska beskriva hade vi även när jag började minnas. Första minnet var någonstans runt 4,5-5,5 års ålder. Tältet var förstås litet, men vi fick plats två vuxna och tre barn. Då fanns inget golv i tältet. Som vanligt stacks tältpinnar ner i gräset runt om, tältduken drogs ut längst ner för skydd. Det var bra, när det inte blåste. Du förstår säkert att blåsten tog sig in och drog över oss som låg där. Vi hade luftmadrasser. Som golv hade vi mattor med oss hemifrån. Det jag minns var att pappa byggde ut med en presenning, där var vårt lilla kök. Vi kunde sitta under tak ifall det regnade. Ingen stal våra saker. Vi var alltid ute från morgon till kväll, jag minns heller inte om att vi blev ovänner.

Då ska vi inte prata om bilen, den packades i baksätet med täcken, andra saker låg på golvet och blev som fotstöd. Bagaget var knökat. Likaså på takräcket var det fullt. På den tiden var oftast inte bilarna utrustade med ac plus att ha två föräldrar som rökte i bilen. Då var det ingen som tog hänsyn, för rökning var naturlig plats hos alla.

Min syster och jag var jämnåriga och hittade alltid på lite bus. Fnissade som bara den. Men jag minns också alla köer för vägarna var smalare, låter som om jag var född på 1800-talet, men det jag minns som värst var min bilsjuka. Åh, vad jag mådde illa. Det var fruktansvärd plåga att sitta därbak med värmen som gassade in i bilen, två föräldrar som då och då rökte. Usch!

Idag skulle jag inte vilja ligga i tält, men rekommenderar detta. För närhet till familjen, gemenskapen, och allt roligt man hade. Många gånger glömdes en, vet inte vad den heter, men man kunde pumpa upp luftmadrasserna med en fotpump, den fick vi nästan aldrig med oss. Då hade vi handpumpar, som pappa sa, vi blåste själva luft i madrasserna. Jobbigt, men fnissigt. Då ska du veta hur det var när luften hade försvunnit ur madrassen. Kändes som om man hade blåmärken på kroppen. Det här höll jag på att glömma, när det regnade var allt väldigt blött. Jag avskyr den där fukten från regnet. Alla kläder och sängkläder kändes fuktiga. Dessa låg torrt, så att inget missuppfattas, men med regnet kom fukten.

Ha nu en trevlig dag!

Ha det gott därute i värmen. I Göteborg ska det bli runt 26-28 grader under veckan. Kanske en regnskur kan komma.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

www.lill-lindback.se 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vad är jag mest rädd för, jo det är maktgalna människor. Dessa som har vassa armbågar, som psykopater och narcissister. Folk som inte skyr några medel alls, tar ingen hänsyn förutom pengarna och dessa styr egentligen mest. Så mina punkter är: psy...

Tycker inte du att det stormar ute oftare och ibland med hårdare byar. Jag måste erkänna att jag tycker att det är spännande, men när jag läser om hur vissa stormar gör översvämningar och träd blåses ned både över bilar och hus, då är det ledsamt.  ...

Nu var det längesedan jag bloggade och jag förstår varför. Jag heter Lill Lindbäck, under detta året kommer jag att byta namn till det jag föddes till och då blir namnet LILL KARLSSON. Det känns bra. Jag har skiljt mig, inget jag önskade. Till sommar...

Självklart känns julen extra när det är snö ute och även när det snöar. För min del är jag inte förtjust i snö, speciellt inte när jag ska köra bil. Numer tar jag hellre buss eller spårvagn. Jag är absolut ingen expert när det snöar, men jag blir n...

Nu gör Bris mycket reklam överallt. Så sorgligt. Det ska inte behöva var på det viset. Alla högtider, tydligen mest under juletider är det som värst. Stackars barn. Stackars alla som bor hemma i en miljö som inte är trygg, eller ens bra. Vad tänker...