Nu på morgonen läste jag om Tunnelbanamyggan eller tunnelbanemyggan. Den tycks ha legat och vilat i många år. Var vanlig under andra världskriget. Folk gömde sig i tunnelbanor när det var krig. I fuktiga ställen finns den. Likaså om ett avloppsrör går sönder kan den finnas där. Nu börjar den dyka upp igen. Tidgare hörde jag på radion att några stadsdelar i Göteborg hade fått en supermygga, i alla fall när det gällde bett. Nu sprider den sig. En biolog som skulle förklara syndromet med svullna bettet och insekten, ville ha in foton på den. Någon/några har säkert lyckats fota och skickat in bilden. Den myggan tycker inte om kyligt klimat. Kanske inte.

Min kollega måste ha fått ett sådant myggbett. Hon visade mig. Svullnaden av bettet var säkert 3 cm långt o runt 2 cm bred. Väldigt stort, skulle jag vilja säga. Jag kunde inte komma på vad det var för insektsbett, har aldrig sett en så stor svullnad. Tänk om den sprider sig där jag bor. Jag avskyr insektsbett. Det gör säkert de flesta. Just dessa stora svullnader med vattnigt sårliknande bett, de är inte vackra att se. Min kollega hade inte känt något bett. Trodde först att hon var på väg att bli sjuk. Har glömt att fråga henne om hon har läst om den här myggan. Tunnelbanaeyggan.

Jo, det glömde jag skriva, den hörs inte som andra myggor. Den kommer ljudlöst. Jaha, varför började jag skriva om den här myggan. Nu börjar det klia i hårbotten. När jag tänker efter kliar det överallt på kroppen.

Hoppas att ni slipper dessa myggor, eller myggor överhuvudtaget. Finns myggfällor att köpa. Eller om man kan göra själv. Det är bara till att googla.

Ha nu en underbar dag!

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

www.lill-lindback.se