Lite anekdoter om min barndom kanske inte år så mycket att berätta om, men som barn var vi alltid ute och campade i ur och skur, dessutom flyttade familjen för jobbens skull. När mamma var hemma för vård av barn, då fick hon ta tjänsteledigt. Sedan får man inte glömma, det fanns jobb, kanske inte roliga, mest fabriksjobb. Jobb skulle man ha, det var inte till att vänta på a-kassan. Det som jag inte förstod då, det var att mamma slutade ett jobb när skolan slutade och började ett nytt när skolan började. Då var tält, sedan husvagnen, uppställd under sommaren, det vill säga om vi inte bytte camping. Mamma var med oss hela sommaren. Pappa kom på helgerna, sedan var han med på semestern - förstås. Vi var fyra barn, jag var den tredje. Kusiner och släkten var ofta med. Jag minns somrarna med sol och bad, givetvis regnade det aldrig. Krabbfiske var vanligt. Minns att jag ofta låg på bryggen och såg små krabbor jaga efter mitt byte. Elakt. Dessa söta små krabbor la vi i en hink. Krabborna återfördes till sin naturliga miljö.

Som sagt, vi flyttade ganska ofta. Mina föräldrar berättade om deras första lägenhet. De åkte bort över Jul och Nyår, mamma var så orolig för sina vackra krukväxter. De kom hem. Mamma fick inte upp dörren. Pappa försökte, men det gick inte. De fattade ingenting. Återigen försökte pappa, och då kom de på att dörren hade frusit fast. Ja, så kallt var det i lägenheten. Mamma skyndade in med sina små. Vet inte om de hade 2-3 barn då. När hon tittade på sina blommor var hon stolt. De blommade vackert varenda en, Flitiga Lisa, den blomman var väldigt populär då. När pappa fick värmt upp lägenheten, vet du vad som hände då, varenda blomma dog. De hade frusit och dog genast vid upptining. Undra hur kall den där lägenheten var.

Min storebror, fyra år äldre, han var ett logiskt tänkande barn. Han byggde allt vad han kunde själv. Då fanns Mekano som var väldigt populärt. Han byggde allt vad han kunde, väldigt duktigt barn. Enveten som få. Då undrar du nog varför. Han cyklade. Om det stod en stor sten ivägen, han vägrade cykla runt. Mamma hörde hans skrik när hon var inomhus. Skyndade ut. Fick lyfta över unge och trehjuling över stenen, för runt vägrade han cykla. Ja, han var nog också som  andra barn också. Denna envetenhet fick han med sig i livet och lyckades med varje projekt han startade upp bredvid sitt heltidsjobb. Jo, jag minns mamma berätta, min storasyster (förklaring: bror fyra år äldre än mig, syster 1.8 år äldre än mig) hon hade fått en ny cykel. Den ville bror låna. Men min syster vägrade släppa ifrån sig sin cykel. Då kom han på en ljus idé. Mamma hade köpt en klubba, slickepinne, till henne. Hon lämnade cykeln och sprang upp. Kom tillbaka gråtandes, ingen klubba, men en bror som hade tagit hennes cykel. Detta hände ett par gånger till, tills mamma fann råd. Återigen rusade min syster hem, för mamma kunde faktiskt ha köpt en klubba. Då var det inte vanligt att få godis när man ville. Allt kostade. En dag, alltså en dag gjordes samma sak. Brodern hade nu lyckats lura henne flera gånger, men ... denna gång kom hon ut med en klubba i munnen och visade honom hur god den var. Du kan säkert se hur hon slickade på den stora slickepinnen. Summan av detta är att han aldrig lurade henne igen. Jag föddes innan dess. Min syster hörde ett babyskrik och rusade in till rummet. Hon ropad, min gocka, min gocka. Alltså hennes docka.

Detta är inga större berättelser, mer kommer. Du kanske tycker att det är tråkigt, när jag tänker efter hade vi ganska roligt ihop. Jag har alltid sagt att man inte ska skaffa ett barn, utan minst två eller fler. Själv har jag inte fått några. Har överlevt i alla fall. Om vi bråkade? Aldrig. Inte vi. Vi lekte alltid med varandra. Nä, jag ska inte luras. Självklart blev vi ovänner mest min syster och jag.

Ha nu en skön dag. Själv jobbar jag i natt.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

www.lill-lindback.se