Idag beskriver jag lite om vad jag läste i Aftonbladet. Det är om havsströmmar och om du fastnar i dessa. Har beskrivit detta i en bok, thriller. Idag läste jag annat. Alltid tänkvärt att lära sig nytt.

Vuxenmobbning, även där läste jag i Aftonbladet. Vuxenmobbning är det värsta jag vet. Är det i ren oförstånd, då kanske jag kan acceptera. För min del är mobbning rena kränkningen. Inget annat.

När du simmar i havet ska du bort från strömmarna. Hur gör du då? Förut skrev jag att känner du att du sitter fast i en ström som vill dra dig ut, eller med dig någonstans. Låt dig dras med lite kort, för då känner du var strömmen är, försök sedan simma med strömmen och i en båge tillbaka. Det kanske inte är så lätt.

Idag läste jag det här; har du hamnat i en ström. Lägg dig på rygg och flyt högt upp, ju högre upp, desto mindre tar strömmen i dig. Låt strömmen dra med dig. Här blev jag lite förvånad. Hur ska man då orka simma tillbaka? Okej, försök nu att simma ryggsim ifrån strömmen och simma åt sidan, som en båge och simma mot stranden igen - på ryggen. Fungerar det kan du alltid simma som det passar dig. Är du fortfarande fast i strömmen, låt då strömmen dra med dig ut, hela tiden ska du ligga på ryggen.

Ryggsim orkar jag simma snabbare och längre. Antagligen är mina ben starkare och jag kan putta ifrån ordentligt. Tror att jag skulle ha svårt att låta mig föras ut med strömmarna. Förstår att dessa släpper taget om mig så småningom. Men om ingen ser mig långt därute. Förresten, det beror också på i vilket land jag befinner mig i. Hemska djur i vattnet. Hm.

Om du är i vattnet känner du inte riktigt var strömmarna går någonstans. Själv fick jag panik en gång, det var på Gran Canaria och jag var 25 år. Jag stod i vattnet och kände ett kraftigt drag om mina fötter. Det var då för första gången jag upplevde hur havet kunde bestämma över mitt liv. Jag blev rädd, men inte tillräckligt. Älskar att hoppa i höga vågor. Det gjorde vi den gången. Till slut visste jag inte var som var upp och ned. Fruktansvärtd känsla. Jag bara rullade runt i de kraftiga vågorna. Jag hade tur och hittade min väg upp. Rejält rädd. Därefter badade jag inte mer i den viken. För när jag gick upp var det svårt att gå. Det där förbannade vattnet ville ha ner mig igen. Ville mosa mig i dessa förbannade vågor. Du förstår?! Jag kom knappt upp från stranden. Höll på att tappa balansen och åka ut igen. Det var faktiskt ganska farligt att bada där och just då. Man lär sig så länge man lever. Än idag kan jag känna att händer tog ett tag i mina vrister och försökte slita mig ut. Därför är det väldigt bra att lära sig att simma och dyka, eller åtminstone simma under vattnet.

Vuxenmobbning, jag tänker beskriva mer senare, kanske i morgon. Läste även detta i Aftonbladet. En vuxen fotbollsklack stod och såg när deras barn spelade fotboll. De sjön en nidvisa om att; ni komma, ni komma från pepparkakeland. Sången fortsatte så. Dessa föräldrar, om det var alla föräldrar, det vet jag inte, men på det viset uppför man sig inte. Jag tycker att vuxna människor ska visa sina unga hur man uppför sig. Detta är en kränkning. Vi människor ska inte hata varandra. Räcker det inte med förföljelser, terror och krig i världen. Jag vet att det händer en hel del i Sverige också. Även när jag gick i skolan, då hade jag aldrig sett en svart person i mitt liv. Jag har aldrig gillat mobbning. Det är fruktansvärt elakt. Tänk dig själv hur du skulle må om du jämt blev påhoppad. Som barn flyttade jag några gånger och fick nya vänner och nya klasskamrater. I en mindre ort hade alla varit klasskamrater i flera år. Det var inte lätt att få någon vän då. Jag har lärt mig mycket av det. I vuxen ålder fick jag ta del av en historia från en ungdom som blev utsatt för mobbning, än idag mår hon dåligt. Vi träffades på bokmässan i Göteborg. Läste om ungdomar som har tagit livet av sig på grund av mobbning. Mördarna är faktiskt de som mobbade.

Nu skiner solen och jag har en del att göra innan jag åker till jobbet. Har tur att jobba natten, för då kan jag se när Sverige börjar spela fotboll kl 14 idag.

Ha det gott därute. Tänk på dina medmänniskor. Uppför de sig illa mot dig brukar jag först och främst undra vad jag har gjort dem. Vill de bråka brukar jag säga några väl valda ord högt och först till den som är värst. Som ett exempel; din stackare, du måste må väldigt dåligt. Och ni andra tänker inte, ni bara följer med. Ni vågar tydligen inte stå för vad ni egentligen tycker. Och du, du som är tyst och är med i gruppen. Du är också en mobbare.

Eller som en väninna en gång sa, jag följde med mina vänner. Mamman svarade; om du står vid en hög bro, och dina vänner hoppar. Skulle du välja att hoppa också. Tänk själv!

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

www.lill-lindback.se