Jag träffade 2 av mina syskon i stan. Vi åt middag och umgicks. Brorsan gick hem för att titta på V75, och min syster och jag gick vidare. Vi drack ett glas vin och njöt av det varma vädret.

Systern min behövde gå i ett par affärer och jag gjorde henne följe. Sedan gick jag till min hållplats, men tyvärr gick jag förbi en affär. Tror du inte att sockerbegäret låg på och pumpade. På vissa punkter är jag inte principfast. Godisbegäret växte och mina ben styrde in där. Ja, jag vet, hjärnan ville och jag vek mig för impulsiviteten. Därefter gick jag till busshållplatsen, den var, egentligen ska det stå en massa svordomar, men jag hejdade mig, hållplatsen var indragen. Det var en bra bit att gå till nästa. Gångvägen i värmen kändes oändligt. Vilken tur med lite godis på vägen. Usch, ja, en himla tur. Jag fick vänta i nästan 15 minuter. Avskyr att vänta. Brukar promenara runt omkring. Bussen kom till slut. Synd att en tjej inte förstod svenska. Jag hörde att chauffören sa något, men inte vad, bara det sista. Nähä, du förstår inte vad jag säger. Hon betalade med sitt Visakort i maskinen. Äntligen kom jag på och skulle stämpla mitt kort, kortläsaren fungerade inte. Jag gick förbi nästa, den fungerade inte heller. Fniss. Jag åkte gratis. Då förstod jag vad chauffören menade. Hon behövde egentligen inte betala för att maskinerna fungerade inte. Där ser man hur viktigt det är att förstå varandra.

Min man körde in mig till stan, såg då en å som brukar vara vattenfylld, någon enstaka gång har det varit lite vatten i ån, men har aldrig sett så här lite vatten. Vilket väder vi har! Gräsmattan här hemma börjar bli gul.

Ska klä om för att gå ut i trädgården.

Ha en härlig dag!

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

www.lill-lindback.se