Direktlänk till inlägg 7 mars 2018

När det händer för mycket känslomässigt

Av Lill Lindbäck - Onsdag 7 mars 09:39

Efter ett år, 2017, av olika starka känslomässiga händelser fortsätter tråkigheterna in i 2018. Min svåger, min systers man, har fått ett dödsbud cancer i december. Tumör i lungan och dessutom metastaser. Jag går inte in på dessa händelser, men att vara anhörig till en svårt sjuk person med svåra smärtor där inget hjälper, ja det är inte lätt, det är ett helvete. Var kommer hjälpen ifrån. Ringa samtal, nej du ska ringa dit, men ingen svarar och han måste ha hjälp. Ja, vi kan inte hjälpa. Återigen går turen till akuten, och väntetiden är lång. Vet inte hur många gånger de har åkt dit, eftersom allt annat krånglar.

Som sagt, bara en liten förklaring att när någon blir svårt sjuk är det lika svårt för den anhöriga i dagens Sverige. Vi som betalar så höga skatter. Jag vet inte vad som har hänt i vårt samhälle. Vården måste få kosta. Människoliv är viktiga.


Vad jag skulle förklara av min rubrik är att jag har varit med om känslomässiga bergochdalbanor på olika sätt under 2017. Inte heller här går jag in på detaljer, utan jag tänker mer på hur man till slut blir. Jag trodde att jag höll på att bli tokig. Det räckte att min systerdotter frågade hur mår du, egentligen. Då började jag gråta. Ja, jag grät för allting. Jag grät under detta året när jag gick till bussen, satt på bussen, på jobbet, hemma, när jag var ute och gick. Naturligtvis grät jag bara lite när jag var ute och mer hemma, för där kunde jag slappna av.

Jag tror inte på en allsmäktig Gud, däremot tror jag att vi har guider och en livsväg att gå. Många gånger den sista tiden bad jag om hjälp och ifrågasatte vad de ville mig. Vad hade jag gjort för ont för att gå igenom detta helvetesår, och att det fortsätter med en svåger som har blivit som en bror till mig. Senast jag tänkte dessa tankar var för runt fjorton dagar sedan. Sedan natten från söndag har jag haft frukansvärt ont i ryggen, det sedvanliga stället som blir till överansträngning när jag gör mer än kroppen orkar med. Tung snöskottning tre gånger under en dag. Efter många år på kontor och stress fick jag problem med nacke, axlar och rygg. Det är väldigt vanligt bland stora delar av befolkningen.

Nåja, för ett par dagar sedan, trots värken, då kom jag på att jag känslomässigt har skalat av mig. Precis som jag hade byggt upp en osynlig skyddad mur runt mig. Det känns skönt, men konstigt. Jag reagerar inte lika mycket som tidigare. Det var då jag kom på hur en del personer kan kännas känslokalla. Antingen är man född sådan, du vet, hjärnans struktur osv. Men en alltför svår barndom sätter sina spår och då kan man stänga av sin känslokropp (inte kroppen, utan den delen av hjärnan). Så om någon sårar dig djupt, eller att du sårar någon djupt och den personen inte reagerar nämnvärt, du tycker att det är underligt. Antingen bryr sig inte person ifråga om det, eller så är det att man inte förstår vad du vill ha sagt, eller så kan det vara allt i livet som gjort denne person illa så skyddar denne sig ifrån detta och stänger av.

Men jag är inte avstängd, utan känner mig lite gladare och lite lugnare. Nu har jag inga svallvågor av läge alldeles för högt eller alldeles för lågt.

Just nu mår jag bra och känner att jag kan klara mig länge på det här. Men ... vem vet, när det händer tråkiga saker faller jag nog igen ... Så är livet. Det är uppgång, mellangång och nedgång. Självklart har jag gått igenom mycket under årens lopp, ibland mer och ibland inget.

Idag lyser solen därute och jag tänker ta en skön promenad. Sedan ska jag åka in tidigare till jobbet för möte och direkt efter är det nattjobbet. På fredag när jag vaknar är jag ledig ända över till måndag kväll.

Ha det gott därute!

Lill Lindbäck, undersköterska och författare inom genren thriller och thriller medialt

www.lill-lindback.se


 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Lill Lindbäck - Fredag 21 sept 07:28

Jag tänker skriva lite om självmord, oftast är det tabubelagt, med andra ord, människor pratar inte så mycket om det. Jag vill nämna det för nu sitter det i huvudet. Det sägs att var tionde bilolycka finns självmord med i bilden. När man är ung och...

Av Lill Lindbäck - Torsdag 20 sept 08:09

Jag läste rubrikerna i tidningen och såg en artikel från Skåne, det var något med skånsktalande som väckte minnet. Jag hade en arbetskamrat en gång, vi är vänner, men tyvärr träffas vi inte så ofta. I alla fall, vi hade ibland väldigt roliga dagar me...

Av Lill Lindbäck - Onsdag 19 sept 18:42

Det känns som en befrielse. Äntligen är jag klar med min (hemsida) webbplats. Jag skriver så för att jag läste någonstans att det inte heter hemsida, det heter webbplats. Har du lust att titta på min webbplats, jag lägger ut den ifall att ... www.lil...

Av Lill Lindbäck - Fredag 14 sept 12:17

Jag har varit trött och irriterad, tiden går för fort. Har varit lite ledig och tänkt hinna med väldigt mycket. Nej, nej, man ska inte ha för mycket planer. På min hemsida, www.lill-lindback.se, har jag nu under kortromaner äntligen fått i ordning ...

Av Lill Lindbäck - Torsdag 13 sept 06:52


Det är konstigt och jag har märkt detta fenomen för länge sedan. Jag arbetar natten och lägger mig för att sova och släcker lampan runt nio på morgonen. Jag försöker vända dygnet när jag är ledig på grund av känslan att leva ett vanligt liv. Det är s...

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2 3
4
5
6 7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17 18
19 20
21
22
23
24
25
26
27
28 29
30
31
<<< Mars 2018 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ lill-lindback med Blogkeen
Följ lill-lindback med Bloglovin'

Lill Lindbäck

Lill Lindbäck


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se