Direktlänk till inlägg 7 mars 2018

När det händer för mycket känslomässigt

Av Lill Lindbäck - 7 mars 2018 09:39

Efter ett år, 2017, av olika starka känslomässiga händelser fortsätter tråkigheterna in i 2018. Min svåger, min systers man, har fått ett dödsbud cancer i december. Tumör i lungan och dessutom metastaser. Jag går inte in på dessa händelser, men att vara anhörig till en svårt sjuk person med svåra smärtor där inget hjälper, ja det är inte lätt, det är ett helvete. Var kommer hjälpen ifrån. Ringa samtal, nej du ska ringa dit, men ingen svarar och han måste ha hjälp. Ja, vi kan inte hjälpa. Återigen går turen till akuten, och väntetiden är lång. Vet inte hur många gånger de har åkt dit, eftersom allt annat krånglar.

Som sagt, bara en liten förklaring att när någon blir svårt sjuk är det lika svårt för den anhöriga i dagens Sverige. Vi som betalar så höga skatter. Jag vet inte vad som har hänt i vårt samhälle. Vården måste få kosta. Människoliv är viktiga.


Vad jag skulle förklara av min rubrik är att jag har varit med om känslomässiga bergochdalbanor på olika sätt under 2017. Inte heller här går jag in på detaljer, utan jag tänker mer på hur man till slut blir. Jag trodde att jag höll på att bli tokig. Det räckte att min systerdotter frågade hur mår du, egentligen. Då började jag gråta. Ja, jag grät för allting. Jag grät under detta året när jag gick till bussen, satt på bussen, på jobbet, hemma, när jag var ute och gick. Naturligtvis grät jag bara lite när jag var ute och mer hemma, för där kunde jag slappna av.

Jag tror inte på en allsmäktig Gud, däremot tror jag att vi har guider och en livsväg att gå. Många gånger den sista tiden bad jag om hjälp och ifrågasatte vad de ville mig. Vad hade jag gjort för ont för att gå igenom detta helvetesår, och att det fortsätter med en svåger som har blivit som en bror till mig. Senast jag tänkte dessa tankar var för runt fjorton dagar sedan. Sedan natten från söndag har jag haft frukansvärt ont i ryggen, det sedvanliga stället som blir till överansträngning när jag gör mer än kroppen orkar med. Tung snöskottning tre gånger under en dag. Efter många år på kontor och stress fick jag problem med nacke, axlar och rygg. Det är väldigt vanligt bland stora delar av befolkningen.

Nåja, för ett par dagar sedan, trots värken, då kom jag på att jag känslomässigt har skalat av mig. Precis som jag hade byggt upp en osynlig skyddad mur runt mig. Det känns skönt, men konstigt. Jag reagerar inte lika mycket som tidigare. Det var då jag kom på hur en del personer kan kännas känslokalla. Antingen är man född sådan, du vet, hjärnans struktur osv. Men en alltför svår barndom sätter sina spår och då kan man stänga av sin känslokropp (inte kroppen, utan den delen av hjärnan). Så om någon sårar dig djupt, eller att du sårar någon djupt och den personen inte reagerar nämnvärt, du tycker att det är underligt. Antingen bryr sig inte person ifråga om det, eller så är det att man inte förstår vad du vill ha sagt, eller så kan det vara allt i livet som gjort denne person illa så skyddar denne sig ifrån detta och stänger av.

Men jag är inte avstängd, utan känner mig lite gladare och lite lugnare. Nu har jag inga svallvågor av läge alldeles för högt eller alldeles för lågt.

Just nu mår jag bra och känner att jag kan klara mig länge på det här. Men ... vem vet, när det händer tråkiga saker faller jag nog igen ... Så är livet. Det är uppgång, mellangång och nedgång. Självklart har jag gått igenom mycket under årens lopp, ibland mer och ibland inget.

Idag lyser solen därute och jag tänker ta en skön promenad. Sedan ska jag åka in tidigare till jobbet för möte och direkt efter är det nattjobbet. På fredag när jag vaknar är jag ledig ända över till måndag kväll.

Ha det gott därute!

Lill Lindbäck, undersköterska och författare inom genren thriller och thriller medialt

www.lill-lindback.se


 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Lill Lindbäck - 2 mars 2022 13:38

Vad är jag mest rädd för, jo det är maktgalna människor. Dessa som har vassa armbågar, som psykopater och narcissister. Folk som inte skyr några medel alls, tar ingen hänsyn förutom pengarna och dessa styr egentligen mest. Så mina punkter är: psy...

Av Lill Lindbäck - 20 februari 2022 09:43

Tycker inte du att det stormar ute oftare och ibland med hårdare byar. Jag måste erkänna att jag tycker att det är spännande, men när jag läser om hur vissa stormar gör översvämningar och träd blåses ned både över bilar och hus, då är det ledsamt.  ...

Av Lill Lindbäck - 17 februari 2022 12:15


Nu var det längesedan jag bloggade och jag förstår varför. Jag heter Lill Lindbäck, under detta året kommer jag att byta namn till det jag föddes till och då blir namnet LILL KARLSSON. Det känns bra. Jag har skiljt mig, inget jag önskade. Till sommar...

Av Lill Lindbäck - 29 december 2020 10:16

Självklart känns julen extra när det är snö ute och även när det snöar. För min del är jag inte förtjust i snö, speciellt inte när jag ska köra bil. Numer tar jag hellre buss eller spårvagn. Jag är absolut ingen expert när det snöar, men jag blir n...

Av Lill Lindbäck - 13 december 2020 11:24

Nu gör Bris mycket reklam överallt. Så sorgligt. Det ska inte behöva var på det viset. Alla högtider, tydligen mest under juletider är det som värst. Stackars barn. Stackars alla som bor hemma i en miljö som inte är trygg, eller ens bra. Vad tänker...

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2 3
4
5
6 7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17 18
19 20
21
22
23
24
25
26
27
28 29
30
31
<<< Mars 2018 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Lill Lindbäck

Lill Lindbäck


Skapa flashcards