Hämndens Änglar, är en kortroman i genren thrillers. Lästid ca 2-3 timmar.

Boken handlar om Ida, som under hela sin tonårstid blev mobbad. Så fort hon hör en elak kommentar kommer gamla tider tillbaka. Några ungdomar gjorde en gräslig sak mot Ida som blev lämnad i skogen. Efter detta fick hon gå till en psykolog, där träffade hon en väninna, Nadja, som var väldigt trevlig. Ibland förstod hon sig inte på Nadja, då och då visade  hon ett beteende som Ida egentligen inte tyckte om, men försvarade sig alltid med att Nadja var hennes enda väninna.

Ida har skaffat sig ett arbete och flyttat hemifrån, en dag läser hon en artikel i tidningen.

Är du kvinna och har blivit mobbad? Då är du välkommen till ett samtal med oss. Vi är ett antal personer som träffas och pratar om våra erfarenheter av att ha varit mobbningsoffer. Var vänlig smsa för vidare information.

Väninnan Nadja smsar och hör sedan av sig till Ida att de är välkomna på en träff. Efter några träffar och trevlig samvaro med andra kvinnor börjar hon leva upp, men ett tag senare förstår hon att det är något som inte stämmer.

Och värre blir det ...

Här visar jag hur två foton som jag tog förvandlades till ett omslag för boken, Hämndens Änglar, hos www.vulkan.se, ett nätbokförlag.

Ha det gott inomhus!

Lill Lindbäck, undersköterska och författare i genren thriller och thrillers medialt

www.lill-lindback.se

Framsidan till omslaget, Hämndens Änglar.

Baksidan till omslaget, Hämndens Änglar

Här är det färdiga omslaget, Hämndens Änglar

Ja, jag fick mig ett gott skratt efteråt. Gick av mitt arbetspass på natten. Hade packat ner en thermokjol som man kan ta på utanför, i detta fallet mina jeans. Är väldigt kallt här i Göteborg dessa dagar. Gott och väl, när bussen började närma sig min hållplats så drog jag upp dragkedjan på jackan, fixade till thermokjolen och drog ner dragkedjan, satte fötterna den och drog upp dragkedjan. Yes, tänkte jag, nu behövde jag minsann inte frysa. På med mössa och halsdukar.

Nu var jag klar. Då kom jag på att det kan bli lite tajt nedtill, då drog jag upp dragkedjan för att få utrymme att kliva av bussen. Gick hur fint som helst. Sedan var de hala trapporna avklarade, men det var då jag började undra, för kjolen kändes plötsligt väldigt lång. Jag kände efter, konstigt, den hade kanat ned. Inte hände detta hemma när jag provade kjolen. Nåja, jag drog upp kjolen och började trippa iväg på isen, men då hade kjolen redan kanat ned en bit. Jag fattade ingenting, men då gick ljuset upp. Tusan också, på bussen hade jag fixat till kjolen, trodde jag. Kjolen upptill har en resår för att den ska sitta uppe, men nu satt den nertill. Jag kämpade min väg uppför en förbannat lång backe, men gav upp. Kjolen åkte av, vilket lättnad. Kallt blev det om benen, men det fixade jag. Tankarna var att jag närapå snart skulle ligga i min goa säng.

Nu undrar du varför jag inte använder strumpbyxor, jag avskyr när kläder sitter åt. Jag har haft strumpbyxor under mitt liv, men trivs bara inte i det. Men, som sagt, nu sitter jag här och skriver och ska snart lägga mig till det har jag ett leende på mina läppar.

Ha en fantastisk dag. Här i Göteborg lyser solen på en underbart blå himmel.

Lill Lindbäck, undersköteska och författare inom genren thriller och thriller medialt.

www.lill-lindback.se