Alla inlägg den 29 november 2017

Av Lill Lindbäck - 29 november 2017 09:08

För ett ta sedan såg jag en engelsk dokumentär om fobier. Denna gång handlade det om fåglar.

Nu kom jag inte ihåg hur många personer det var, kanske runt tio stycken. Gemensamt hade de fågelfobi. Någon sa att det räckte att fåglarna flaxade med sina vingar. Bara en fågel landade i deras närhet blev de fruktansvärt rädda. En sprang sin väg, någon annan skakade av rädsla, en började gråta osv.

De besökte olika ställen, med sig var en psykolog plus någon till, och på vissa ställen en del som skötte om fåglarna. Första stället var en vanlig damm där det samlades änder. Änderna var vana vid människor så de gick upp och tiggde antagligen mat, vilket fall som helst blev de alldeles för närgångna. När detta besöket vid dammen var över skulle alla ha stått vid dammen och låtit änderna gå runt dem. Alla började pusha och stötta varandra. Kan jag som har varit så rädd så kan du, hette det. Eller gör det för att visa dina barn. En kvinna hade gjort sin ena son vettskrämd för fåglar. Under en dag åkte gruppen till olika ställen där det fanns fåglar. Vita duvor skulle bäras från deras "hem" och in i en bur. Dessa skulle till ett bröllop. Ingen fick avgå, om någon fick panik hoppade genast psykologen in och pratade, men även de andra som hade fågelfobi pratade med den som var rädd. Så modiga de var.

Det hela slutade med att alla i gruppen fick välja ut en rovfågel och visa upp för publik. I publiken satt barn, respektive, släkten och andra gäster. Att de anhöriga var där visste de inte om.

Kan du förstå vilka applåder alla fick, och alla klarade det, trots tidigare gråt och rädsla. De hade övervunnit sin fobi, kanske inte helt, men de kunde gå ute i en park. Ingen var längre rädd för fåglar, någon tyckte att det var fantastiskt. En sa att kan jag så kan min son.

Personligen är jag säker på att ganska många kan få bort sin fobi eller fobier. Vi skapar sådant som vi inte tror att vi kan hantera. Det kan vara så att vi en gång har blivit skrämda, eller har skapat det själva.

Självklart behöver en del hjälp med att bli av med sin fobi. Och, alla kan inte bli av med det på grund av underliggande sjukdom. En fobi begränsar ens liv!

Nu vill jag påpeka att jag inte har fobi, men inte skulle jag gå fram till en jättestor spindel. Usch, jag ryser av blotta tanken. Min systerdotter var vettskrämd för spindlar i vilken storlek som helst. En gång ringde hon mig, då var hon 20 år, för en spindel hade försvunnit bakom spisen. Hon tejpade runt spisen så att spindeln inte kunde komma ut. Åren gick och hon fick barn, hennes dotter blev också rädd för spindlar. Idag har min systerdotter själv lärt sig ett vanligt sunt förnuft för spindlar, hon springer inte längre bort från dem. I min tur försökte jag lära hennes dotter som då var 5 år att spindlar är rädda för mig. Jag visade på en spindel som var på golvet. Tösen blev vettskrämd och skrek. Jag ropade tillbaka henne, hon ställde sig bakom mig och jag knackade försiktigt ett finger i närheten av spindeln som började springa därifrån. Varje gång jag slog med fingret i närheten sprang den. Systerdotterdottern tyckte det började bli spännande och närmade sig spindeln.

Barn gör vad du gör, inte alltid vad du säger.

Allt går, nästan allt. Men med din vilja klarar du mycket.

Ha en härlig dag!

Lill Lindbäck

www.lill-lindback.se


ANNONS

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28 29
30
<<< November 2017 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ lill-lindback med Blogkeen
Följ lill-lindback med Bloglovin'

Lill Lindbäck

Lill Lindbäck


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se