God morgon!

Nu har jag gått av mitt arbetspass. Jag arbetar natten som undersköterska på ett äldreboende. Ofta är det känt att man hör folk ,om vandrar, med det menar jag andar. Ett exempel är en kollega som arbetade på vårt gamla hus. Där jag arbetar består av 3 hus, varav ett som är äldst.

En natt hörde hon och hennes kollega hur någon spelade på orgeln. Deras steg ekade i det gamla huset med högt till tak och stora trappuppgångar, de vandrade längst den långa korridoren. Ingen var ute. Alla tycktes sova, utom denna som spelade. I slutet i korridor i ett rum fanns orgeln, när de tog klivet in i rummet slutade orgeln att spela. Ingen var där! Ingen hade kunnat gå därifrån för den ende in- och utgången var där de stod. I detta gamla hus finns dörrar som har stängts, men ingen har varit där.

Jag arbetar i ett av de nyare husen. En natt gick jag in till en dam, bara för att titta till henne. Jag såg att hennes badrumsdörr stod öppen, men blev iskall när jag hörde släpande steg därifrån. Det var inte damen jag gick in till för hon låg i sin säng. Ja, jag såg henne klart och tydligt. Jag kunde heller inte lämna henne, för tänk om någon hade tagit sig in till henne. Ytterdörren till hennes lägenhet stod öppen. Jag räknade till tre, slängde mig fram, ingen där. Nej, jag hann inte se. Gjorde om samma procedur, stannade till lite längre. Nej, ingen i badrummet. Då blev jag iskall. Kroppshåren reste sig. Någon stod bakom mig. Jag hoppade runt och var beredd, stannade upp, ingen där.

Inbillade jag mig? Eller var det någon som har bott där tidigare som vandrade runt. Varför reste sig håren? Jag kände mig iakttagen av att någon stod bakom mig. Men ingen var där. Tack och lov.

Ha nu en trevlig dag. Själv ska jag lägga mig. Godnatt världen!

Lill Lindbäck, thrillerförfattare, även undersköterska. www.lill-lindback.se